Dagen vi fick reda på att det var tvillingar

Graviditet

Strax efter vi hade fått se dom på skärmen. Man kan verkligen se chocken och glädjen i våra ögon <3

Utdrag ur dagboken:

26 juli

Första besöket hos vår läkare/barnmorska. Med hjälp av appen hade jag räknat ut att jag antagligen skulle vara i vecka 8 (7+0) och då borde man se hjärtslag, så det kändes värt att göra vul, för ville inte gå och inte se någonting och kanske skapa onödig oro. Var dock inställd på att bli tillbakaflyttad och få höra ”Ser en graviditet men det är för tidigt för hjärtslag, vi bokar in en tid om en vecka igen”, jag föredrar verkligen att tänka så istället för att hoppas för mycket haha.

I alla fall, trodde jag skulle vara nervös inför besöket men var helt lugn. Jag undrade till och med vart oron jag hade dom första 4-5 dagarna efter jag fick ett plus hade tagit vägen? Skönt var det ju såklart. Barnmorskan stoppade upp stickan och jag och Denkan började direkt att stirra på henne för att se hennes ansiktsuttryck. Hon började direkt att le och jag kände hur jag fylldes med lycka och jag sa ”Du ser glad ut..?” och hon svarade ”Ja här är absolut en graviditet!” och jag och Dennis log mot varandra. Sen kände jag hur hon rörde runt på stickan lite åt höger och vänster och man kunde se att hon kollade noga. Jag frågade direkt om allt inte såg bra ut och hon svarade ”Jo, nu är det såhär att….” och så skrattade hon till lite innan hon fortsatte ”jag ser två graviditeter”. WHAAAT? ”Skämtar du eller?!!?” utbrast jag samtidigt som jag skrattade och kollade på Dennis som även han skrattade och såg ut som ett frågetecken. Hon skrattade och sa ”Neeej, titta här!” och så fick vi se. Det var så surrealistiskt. Där kollade vi på min livmoder och man såg så tydligt att där var två stycken, det var så tydligt. Jag fällde några tårar samtidigt som jag skrattade och sa högt ”Hur f*n är det möjligt?” Hon sa att det var tvåäggstvillingar med en tjock skiljevägg emellan dom och att allt såg bra ut.

Det gick ju ändå inte att ta in. Vi frågade igen om det verkligen stämde och då pekade hon på skärmen och sa ”Ser ni detta som dunkar jättefort?” Dennis fyllde i ”Men va! Det är hjärtat!” och sen pekade hon på den andra och sa ”Även här dunkar hjärtat”. Jag var då i vecka 7 (6+4). Jag och Dennis bara tittade på varandra som två frågetecken men lyckan lyste igenom hos oss båda. Känslan går inte att beskriva, än mindre att försöka få ner i några få ord här. Det var magiskt och helt ofattbart, på samma gång. Det var första känslan.

Vi var verkligen i chock och vi bara skrattade och sa i princip "Sååå sjukt" i varannan mening. Så fort vi satte oss i bilen så slängde vi oss på mobilen och ringde upp var och en av familjemedlemmarna för att berätta denna otroliga nyhet. Dom visste ju att vi var på tidigt vul, och att bara säga "allt var bra" och hålla oss tills vi sågs på eftermiddagen/kvällen gick liksom absolut inte utan vi ville bara skrika ut det haha. Så vi ringde och filmade samtidigt, ni kan ju gissa hur dessa samtalen gick. Våra syskon fattade direkt, medan våra föräldrar hade svårt att ta in det till en början och trodde vi skojade haha. Det är ju kanske inte vad man tror att man ska få höra haha. Får alltid tårar i ögonen när jag kollar på dom videosen, så roliga och så mycket känslor. Sen käkade vi lunch och pratade om... tvillingar. Eller egentligen försökte vi förstå HUR det var möjligt haha.

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229