Min förlossning med tvillingarna - Hur kan man ha så ont i ryggen?

Min förlossning

Jag hade bestämt mig redan innan för att jag absolut inte skulle ha epidural, föreställde mig själv som stark nog att inte behöva det hjälpmedlet. Samtidigt var jag väldigt ödmjuk inför det för jag visste ju inte hur ont det skulle göra, man vet ju inte hur ont det gör att föda barn förrän man gör det liksom haha. Jag var nyfiken på smärtan och min smärttröskel och ville ju känna hur ont det verkligen skulle göra, och det kan jag säga er att jag fick göra så det smällde om det. Som jag nämnt för er innan så hade jag mentalt förberett mig på förlossningen och hade ett önskescenario i huvudet om hur jag ville att min förlossning skulle gå till, på sätt och vis. Jag ville som sagt klara detta utan epidural och istället jobba mycket med andningen, pilatesboll och förhoppningsvis lustgas. Pilatesbollen började jag med vid 22, vid 22.45 var jag öppen 3-4cm och då passade dom även på att sätta elektron på tvilling 1 och vid 23 så började jag med lustgasen. Fick dock inte riktigt in tekniken utan kräkte istället upp middagen en stund senare haha. Jag trodde att andningen skulle vara busenkel för mig men till en början andades jag lite stressigt, men Dennis påminde mig direkt om hur jag skulle andas och då fick jag in det. Den lugna ut- och inandningen hjälpte mig supermycket.

Här började jag få helt sjukt ont i ryggen men kände ändå att jag hade grymt mycket energi i kroppen så jag skulle klara mer. Dessutom hade dom ju påpekat att det inte var helt omöjligt att jag skulle föda under natten/tidig morgon så det gav ju en lite pepp också. När dom sedan undersökte mig 01.10 och jag bara var 5cm öppen så sa nattpersonalen att detta kanske ändå skulle ta sin lilla tid trots allt. Smärtan ökade och vid 01.45 hade jag så ont att jag kände att ingenting funkade för att få bort smärtan. Testade sitta, stå, ligga på sidan osv. Till slut fick vi till det bra med att jag låg på rygg och Dennis tryckte på mina knä och fötter vid varje värk samtidigt som jag började bli bästis med lustgasen. Det team av barnmorskor som vi hade på natten var perfekta för oss i det skedet, vi skojade, skrattade och dom var inne hos oss väldigt mycket då det tydligen var lugnt på förlossningen.

Jag hade som sagt så jäkla ont i ryggen så vid 02.45 bad jag dom att kolla hur öppen jag var. Att ha så ont och få veta att jag fortfarande bara var 5cm öppen kändes halvkul, men vi skrattade! Negativitet skulle inte hjälpa någonting så jag peppade igång mig ännu mer och även Dennis peppade såklart. Dennis har alltid, och är alltid, helt underbar mot mig, så att om han skulle vara ett bra stöd eller ej var inget jag ens hade reflekterat över - jag visste att han skulle vara allt och lite till. Hans stöd, inställning, leende och trygga famn gjorde att smärtan från varje värk var hanterbar. Har alltid sagt att alla borde ha en Dennis i sitt liv, och alla borde ha en Dennis på sin förlossning. Vi hade ju pratat mycket om förlossningen och han visste hur jag ville ha det och inte för en sekund glömde han något.


Jag kom på att jag inte hade kissat på hur många timmar som helst och kissblåsan är ju mellan bebisarna och öppningen, så jag gick och försökte kissa lite i hopp om att det skulle hjälpa bebis 1 att glida ner, och efter det så satte dom värkstimulerande dropp på mig för att påskynda processen, det är alltså också en igångsättningsmetod. Tyvärr så var den ena barnmorskan SÄMST på att sätta kanylen, så hon fick göra om det flera gånger och varje gång en sköterska såg den sen så frågade dom vem som hade satt den nålen haha, fick ett fint blåmärke när vi sen tog av den.

Vid 03.30 sa jag till Denkan att han gärna fick vila lite så att han skulle vara pigg när det sedan gällde, det gjorde han kanske i 10 minuter, så länge satt jag och stirrade på klockan och undrade hur f*n det var möjligt att ens ha så här ont i ryggen. Det kändes som att jag skulle gå sönder. Barnmorskorna påminde mig om att jag ju kunde ta epidural men jag studsade vidare på pilatesbollen. Trots den sjuka smärtan behöll jag mig lugn och hanterade värkarna väldigt bra, andades lugnt mig igenom i princip varje värk. Vid 05.10 så var jag äntligen öppen 7cm och tvilling 1 hade glidit ner en bit och vid 06.00 började jag känna tryck ner mot rumpan. Det där omtalade trycket. Blev för första gången stressad och bad Denkan ringa mamma, hon skulle vara med på förlossningen och jag ville ju inte hon skulle missa något. Galet hur det verkligen kändes som att dom skulle ploppa ut vilken minut som helst där haha. Men komiskt hur den tryckkänslan skulle öka under morgonen, detta var ju ingenting i jämförelse med vad som skulle komma.

Gillar

Kommentarer

JenniferQ
JenniferQ,
Så sjukt stark du är!! 😊
nouw.com/jenniferq
emiliehelle
emiliehelle,