Rädd, lycklig, chockad, tacksam

Graviditet

En liten fortsättning på detta inlägg

Så många av er som vill jag ska skriva om hur vi reagerade när vi fick veta att jag var gravid med tvillingar. Skrev ju lite dagbok under graviditeten så tänkte att jag kunde dela med mig av lite vad jag skrev dagarna efter vi fick reda på det.

27 juli
Eftermiddagen och kvällen igår var lite omtumlande om jag ska vara ärlig. Om första känslan var ENORM LYCKA och att jag inte kunde sluta skratta i princip, så var det något annat när den största chocken sedan hade lagt sig lite. Jag visste att jag var glad såklart, men jag kände så himla mycket mer. Såklart chockad fortfarande, nervös, osäker. Imorse kom sedan gråten jag haft i halsen sen igår. Satt på sängkanten och störtbölade i Dennis famn men visste inte varför. Kändes liksom FÖR bra med två på en gång, samtidigt som det var det häftigaste som hade hänt. Kände mig så jäkla dum och hade så dåligt samvete som grät för att det visade sig vara tvillingar, jag borde ju bara var hur glad som helst?! Även fast jag inte grät för att jag var ledsen, visste liksom bara inte varför jag grät. Skönt var det i alla fall för Dennis tröstande ord lugnade mig och släppte alla tvivel. Som Dennis tex sa ”Om du hade fått en miljon, hade du tackat nej till två miljoner?” Detta är ju onekligen en dubbelvinst!

5 aug
Förutom att jag är hungrig och lite trött så mår jag verkligen hur bra som helst. Eller jag har lite känningar i ländryggen några gånger per dag också. Mår jag för bra? Känns typ som det? Kan man må såhär bra fast där är två stycken där inne? Eller är där bara en kvar? Läser inget ”skit” på nätet, men på någon ”seriös” vårdsida stod det att ”inte alla tvillinggraviditeter slutar med tvillingar” och så stod det att det ena embryot isåfall bara absorberas bort i livmodern. WHAT? Helt sjukt tyckte jag när jag läste det, och då kan man inte låta bli att tänka att risken finns där, speciellt när vi fick veta det så pass tidigt som vi ändå fick. Måste boka in en vul-undersökning till innan inskrivningen.

11 aug
Imorgon ska vi äntligen få titta på dom små knoddarna igen! Tanken har slagit mig någon ensataka gång att där kanske bara är en kvar, men min magkänsla säger att allt är bra. Känner att jag blir liiiiite nervös när ag tänker på det imorgon, slår dock bort det direkt med att jag ändå inte kan påverka det. Mest är jag förväntansfull, tänk liksom om vi får se två stycken där igen? Herregud så magiskt.

12 aug
Coollugn när vi kom till barnmorskan, coollugn när jag la mig på britsen, coollugn när spretade på benen och sen höll jag andan så fort barnmorskan stoppade in stickan i mig. Direkt fick hon ett stort leende och jag klämde Denkans hand. ”Åh, här är två fina graviditeter ser jag, jag ska vända skärmen till er så ni får se direkt”. Där låg dom, Bojan och Stojan, Kurre och Durre, trollungarna (kära barn har väl många namn?) och jag kände hur jag bara fylldes med enorm kärlek. Jag älskar dom redan och kommer göra allt för dom, föralltid. Jag har nog aldrig sett Dennis så borta i det blå, hans ögon tindrade. Det var verkligen så häftigt! Där låg dom, 2,4cm och 2,26cm långa, och sprattlade. Sprattlade! Så att vi fick se. WOW. Eller först så rörde sig den längst ner, och det måste ha varit en hand eller ett ben som stack upp någon gång, sen började den ovanför också och röra på sig. Man har trott att det är två små frö bara som ligger där inne så det var verkligen coolt att se det så tydligt på skärmen, speciellt för pappan tror jag för det är liksom inte i hans kropp som allt händer.

Ville aldrig gå därifrån, ville bara ligga och kolla på dom i flera timmar. Vi fick våra bilder och fick exakt samma datum som vi fick förra gången, så bf 15/3 och jag är i vecka 10 (9+1). Vi var nog världens gladaste par när vi vinkade hejdå till barnmorskan! Imorgon ska vi dit igen för inskrivning osv. Lets do this!!

Gillar

Kommentarer

Jonna,
Älskar inlägget, så fint <3
grandconstruction.se/
Desireekujala
Desireekujala,
Så fint att läsa, tack för att du delar med dig 😊 <3
nouw.com/desireekujala